Bengt Ivar Johannes Jonzon, född den 19 februari 1888 i Bollnäs[1], död den 27 augusti 1967 i Stockholm, var präst i Stockholm och sedan biskop i Luleå stift 1937–1956. Han var son till B.G. Jonzon och bror till Bror Jonzon.
Jonzon prästvigdes i Uppsala 1915 och blev teologie licentiat vid Uppsala universitet 1920. Han var ungdomssekreterare hos Svenska kyrkans diakonistyrelse från 1918, 1:e sekreterare 1920, komminister i Gävle 1924 och var ledamot av kyrkomötena 1926, 1929 och 1931. Han tillhörde Ungkyrkorörelsen.[2]
Han finns representerad i Nya psalmer 1921 och 1937 års psalmbok som upphovsman till ett verk.
Bengt Jonzon är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.
Hämtad på Wikipedia 2019-12-18: https://sv.wikipedia.org/wiki/Bengt_Jonzon
