Hoppa till huvudinnehåll

Will Reed 1910-2002

Författare:
Tidsskrift:
Will Reed var en begåvad kompositör och musikdirektör.

Den här sidan har översatts automatiskt.

Will Reed var en begåvad kompositör och musikdirektör.

Dr William L Reed vann John Owen Osgood-priset för kammarmusik i Oxford 1934 när han deltog i en klassisk utställning vid Jesus College. Även om han vid den tidpunkten inte var musikstudent intervjuades han av musikprofessorn Sir Hugh Allen, som uppmuntrade Reed att ansöka om ett stipendium vid Royal College of Music. Där studerade han komposition för Herbert Howells och dirigering för Constant Lambert och vann Cobbettpriset.

Från 1937 tillbringade han två år i Skandinavien som föreläsare för British Council. Han disputerade i musik vid Oxford 1939. Under krigsåren tjänstgjorde William Reed i London Fire Brigade. Han började också komponera för patriotiska revyer som arrangerades av Moral Re-Armament, den första var Giant Otherfellow . Medan Reed fortfarande var student hade han introducerats för Oxford Groups arbete (som från 1938 blev känt som MRA) av studiekamrater som han hade känt på Dulwich College. MRA:s grundare Frank Buchman förblev en livslång inspiration för honom.

Efter kriget reste Reed till Amerika på Buchmans inbjudan och hjälpte till att utbilda de berömda Mackinac Singers. Han komponerade också för mer ambitiösa musikaliska shower, som turnerade flitigt, The Good Road (1947), The Vanishing Island (1955) och The Crowning Experience (1957), som senare gjordes till film med den afroamerikanska mezzo Muriel Smith i huvudrollen.

1966 utsågs Reed till musikdirektör vid det nyligen utvidgade Westminster Theatre Arts Centre. Där arrangerade han en populär serie söndagskonserter med artister som Joseph Cooper, Eric Fenby, Imogen Holst, John Lill, Peter Katin och Amici String Quartet. År 1968 arrangerade han också en serie konserter i Purcell Room på South Bank då den kanadensiske pianisten Raymond Dudley spelade Haydns samtliga pianosonater.

Under tiden vid Westminster Theatre Centre var det naturligt för Reed att fortsätta komponera för musikscenen. Han skrev musiken till Annie (1967), High Diplomacy (1969) och Love All (1978), som alla framfördes på Westminster. När Westminster Theatre återigen byggdes om (1973) började Reed föreläsa om musik för Worker's Educational Association, som han drog sig tillbaka från först 1997. Under denna period gav han stor uppmuntran till många unga musiker som uppskattade hans stöd och vänskap. Bland dem fanns cellisten Julian Lloyd Webber, konsertpianisterna Penelope Thwaites och Mark Fitzgerald samt organisten och dirigenten Noel Tredinnick. Hans åttioårsdag firades 1990 med en konsert i Blackheath Concert Hall och med sändningar av hans verk på BBC Radio 3, som också firade hans nittioårsdag.

1983 flyttade Reed till Mordern College pensionärsboende i Blackheath där han bodde i nästan tjugo år. För sex månader sedan drabbades han av en stroke och flyttades till vårdavdelningen. Han avled på Mordern College den 15 april. Han var ogift.

av Hugh Williams

Författare
Artikelspråk

English

Artikeltyp
Publiceringsår
2002
Tillstånd för publicering
Beviljat
Publiceringstillstånd avser FANW:s rätt att publicera den fullständiga texten av artikeln på denna webbplats.
Författare
Artikelspråk

English

Artikeltyp
Publiceringsår
2002
Tillstånd för publicering
Beviljat
Publiceringstillstånd avser FANW:s rätt att publicera den fullständiga texten av artikeln på denna webbplats.