Hon hade blivit en framträdande person vid Caux-konferenserna. Alla kände henne som ”grönsaksdamen”. Lucette hade en otrolig förmåga att knyta vänskapsband med människor från alla samhällsskikt och alla kontinenter, även om hon inte talade deras språk. För många var det minst lika viktigt att hjälpa till i grönsaksteamet under vistelsen i Caux som att delta i mötena. Hon satte sin prägel på livet för många av de människor hon mötte. 

Lucette var en stor och trogen vän. Hon och hennes avlidne make, Robert, var jordens salt. Hon var en symbol för enkelhet, tjänande och engagemang för Caux – en av de många människor som bidrog till att skapa Caux-andan. Hennes arbete med ”grönsaksteamet” var ovärderligt för den optimala hanteringen av frukt och grönsaker under så många år. Lika ovärderligt för många var de nyfunna skälen att leva, genom praktisk tjänst.

Hon var uppriktig, klarsynt och äkta. Allt detta fick dem hon mötte att känna sig trygga och gjorde det möjligt för dem att i sin tur vara äkta och sanna. Många delade med henne ett avgörande ögonblick i sina liv. 

Hon tyckte om att uppmuntra andra i livets utmaningar. Hennes insikt, omdöme och visdom imponerade på andra och gav värdefullt stöd. Under många samtal hjälpte hon människor att ställa de rätta frågorna och att nå en äkta dimension av medkänsla.

Hon var en trogen kvinna som åtagit sig en ödmjuk, nästan osynlig uppgift, men som spelade en så viktig roll i centrets dagliga verksamhet. Hon gjorde det med ett leende, en stark vilja och en glad inställning som fick människor att vilja ansluta sig till henne. Så många viktiga samtal ägde rum runt det stora bordet medan folk skalade morötter och lökar, förberedde äpplen, sköljde sallad...

 Lucette hade en lång och djup vänskap med Kanada. Hon tillbringade ett år där 1983–1984 och besökte de människor hon hade träffat i Caux. Hon återvände regelbundet tills hon inte längre kunde resa. Men hon fortsatte att ta emot kanadensiska vänner i sitt hem. Och ända fram till några veckor före sin död fortsatte hon troget att ge ekonomiskt stöd till de quebecare som kom för att delta i de internationella mötena i Caux.