Rösli Flütsch (2 september 1918 – 5 juni 2008) ägnade sig under många år åt att lyssna efter Guds vägledning, faktiskt ända fram till sina sista dagar. Detta kan också kallas bön, om man uppfattar det som att lyssna till och tala med Gud. Kanske ägnade hon, ju äldre hon blev, ännu mer tid åt bön än tidigare. Det var en källa till andlig förnyelse för henne, en källa till styrka. Genom bönen höll hon kontakten med sina släktingar, men också med många vänner som bodde långt borta. Hon hade ett genuint intresse för människor och brydde sig om dem. Detta är hemligheten bakom den vänskap hon upplevde och som fyllde hennes liv.

Detta hindrade henne inte från att ibland vara mycket rak mot sina vänner. Hon lade särskilt stor vikt vid äkta ärlighet, både gentemot sig själv och andra. Hon skulle aldrig låtsas inför andra eller inför sig själv. Hos henne visste man alltid var man hade det och ingen tvingades utöva den smärtsamma konsten att låtsas! (Hämtat ur kyrkoherdens tal vid hennes begravning.)