Precis som många andra schweizare begav sig Serge till Caux och fann en ny riktning i livet. Han kände Guds kallelse, en kallelse att tjäna Honom genom konferenscentret i Caux och Moral Re-Armament. Serge satte sin prägel på centret med sina arkitektoniska färdigheter och sin känsla för design. Han kände till det som få andra.

Serge var ingen man för offentliga tal, och även i små sällskap föredrog han att hålla tyst om han inte hade något äkta att säga. När han väl talade bidrog han dock ofta med en insikt som saknades. Han hade en anmärkningsvärd förmåga att lyssna. Serge uttryckte sig också så väl i sitt skrivande: ibland kunde man hitta en originell vändning, en djupsinnig ton som speglade hans karaktär.

Serges inflytande sträckte sig naturligtvis bortom Schweiz gränser. Han satte sin prägel på länder som Kanada, och en laotisk person påminde Regula om att de hade tillbringat sin första bröllopsdag vid Mekongs strand, några månader innan landet förlorade sin frihet.

Serge var en underbar make, far, bror och vän som verkligen kommer att saknas. Även om han, mänskligt sett, gick bort för tidigt, var hans liv fullt och rikt, särskilt rikt på mänskliga kontakter eftersom Serge hyste en uppriktig och äkta kärlek och ett genuint intresse för varje person han mötte.

Serge Borel föddes 1933. Söndagen den 7 augusti 1988, just när de 400 närvarande gästerna skulle sätta sig till bords för lunch, kollapsade Serge Borel bredvid sitt bord, och trots alla ansträngningar från de närvarande läkarna och sjuksköterskorna gick det inte att återuppliva honom. Ambulansen kom från Montreux, därefter helikoptern från Lausanne, men allt var förgäves.

Serge var ledamot i Caux-stiftelsens styrelse 1972–1988 och var vice ordförande det år han avled.