Den här sidan har översatts automatiskt.
SAMMANFATTNING
Under 1930-talet skiftade Oxfordgruppen fokus från en väckelseinriktad personalism till en social personalism på nationell eller överstatlig nivå, och presenterade ett utopiskt alternativ till nationalsocialismen och kommunismen, vilket 1938 uttrycktes som en strategi för moralisk återupprustning, vilken från 1943 tolkades som en demokratisk ideologi, men som rörelse kallades den först M.R.A. efter kriget.
Denna studie analyserar utvecklingen av och samspelet mellan Oxfordgruppen, gruppväckelserörelsen och kyrkorna utifrån allmänna principer och strukturer, och följer den nationella utvecklingen i Skandinavien och Tyskland. Oxfordgruppens nätverk i samverkan med Frank Buchman skiljs från den oberoende gruppväckelserörelsen och kyrkans gruppväckelserörelse.
I mötet med de lutherska nationella kyrkorna och den totalitära nationalsocialismen ställdes Oxfordgruppen inför nya problem, och den nationella utvecklingen studeras som fyra på varandra följande faser: informationsfasen, väckelsegruppsfasen, Oxfordgruppsfasen och isoleringsfasen.
Studien bygger på litterära källor, nyupptäckta kopierade rapporter och privata brev, och ger en ny, kritisk tolkning av utvecklingen, som i tidigare redogörelser ofta har förvanskats av propagandistiska eller fientliga syften, eller genom att Frank Buchmans person har överbetonats.
FÖRORD
Den första idén om att studera Oxfordgruppen kom till mig genom ett av dess svenska vykort, som min mor hade lagt i sin bibel. En andra inspiration kom från människor för vilka mötet med gruppens väckelserörelse innebar en ny personlig början. En tredje – och kanske den ”vägledande” – händelsen var när pastor Arthur Enander en eftermiddag i början av 1980-talet generöst skänkte mig en koffert full av böcker från och om Oxfordgruppen och gruppens väckelserörelse.
Nu när jag avslutar detta projekt vill jag uttrycka min tacksamhet till flera personer. Först och främst tackar jag Angelica, min hustru, och våra tre söner, för att de har delat den kärleksfulla ”gemenskapen i familjeteamet” och accepterat att mitt arbete ibland har ställt mycket höga krav på denna gemenskap. Boken är tillägnad Edvard, som föddes när detta projekt fortfarande var en plan och har vuxit upp tillsammans med manuskriptet. Denna studie hade förmodligen aldrig kunnat fullbordas utan inspiration och hjälp från den avlidne David Wiklund, som förenade lojalitet mot Oxfordgruppen med en passion för kritisk forskning om dess historia och öppnade många dörrar för mig. Under en period då jag ibland tvivlade på möjligheten och värdet av mitt arbete, uppmuntrades jag av bekantskapen med Sixten Ekstrand, som vid den tiden skrev sin doktorsavhandling om Oxfordgruppen i Finland och brottades med liknande problem. Sist men inte minst: Peder Carlssons skickliga hjälp har avsevärt förbättrat min engelska och gjort mitt manuskript till en bok.
Många kollegor har stöttat mig och visat tålamod. Jag vill särskilt nämna professor Ingmar Brohed, som även har tagit med denna bok i ”Bibliotheca Historico-Ecclesiastica Lundensis”.
Jag vill rikta ett särskilt tack till Rigsarkivaren i Köpenhamn, Hans Nåd ärkebiskopen av Canterbury och styrelsen för Lambeth Palace Library i London, Riksarkivaren i Oslo, Oxfordgruppen och Moral Re-Armament Archives i Tirley Garth samt Emil Brunner-Stiftung i Zürich, liksom till Asta Hee Andersen, Ruth Bentzen, Gurly Fangen Ekern, Aline Faunce, Hans Erik Fuglsang Damgaard, den avlidna Monica Hassler, den avlidne dr Oscar Hedlund, Inger Hogsbro, den avlidne Garth Lean, dr Harry Lindström, Sydney Linton, Carin Malmberg, dr Erik Petrén, dr Staffan Runestam, Pierre Spoerri, Margareta Ulhagen, Erika Utzinger, dr Bertil Werkström och Doris Wiklund, för att de gett mig tillgång till eller vägledning i arkiv eller privata samlingar.
Jag är tacksam för lån av böcker och kopior av manuskript från offentliga arkiv eller bibliotek i Bergen, Berlin, Bielefeld, Köpenhamn, Darmstadt, Göteborg, Haag, Helsingfors, Karlsruhe, Kiel, London, Lund, München, New York City, Oslo, Oxford, Sigtuna, Speyer, Stockholm, Stuttgart, Åbo (Turku), Uppsala, Washington D.C. och Århus.
För erhållna anslag riktar jag mitt tack till Kungliga Konst- och Vetenskapsakademien i Göteborg, Letterstedtska föreningen, I.unid Universitv samt Wenner-Gren Center Foundation för vetenskaplig forskning. Utgivningen av denna bok har möjliggjorts tack vare generöst stöd från Svenska rådet för humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning.
Göteborg och Lund i mars 1995
